Ord och uttryck, språk och lek

Ibland känns det svenska språket otroligt fattigt
Detta kräver en förklaring känner jag

Oftast tycker jag att språket, det svenska språket, är ganska vackert och bra
precis som jag tycker att alla språk är
som modersmål är det ju väldigt nära till hands, man uttrycker sig lätt på det, känslor och tankar sätts väldigt lätt i ord
men ibland känns det, som sagt, otroligt fattigt och liksom handikappat

Det finns många saker exempelvis engelskan (som trots allt har flest ord) som inte går att säga på svenska, eller vilket fall inte med samma bredd och variation
men det är inte bara det
vissa uttryck och/eller tankar och känslor kan man bara inte uttrycka
ett exempel
"here, at the end of all things"
nu vet jag att "allt låter bättre och mer exotiskt på andra språk än det egna", men säg det själv, och lyssna på det: "Här, vid slutet av allting", eller mer korrekt, "här, vid slutet av alla ting". Nu återgår vi till det engelska igen: "here, at the end of all things". Vilket låter mest dramatiskt? Vilket har mest styrka, vilket låter mest ödesmättat?
Citatet är taget från Sagan om Konungens Återkomst, och jag måste säga att just den meningen är ett av mina favoritmeningar. En sådan där mening man själv skulle velat myntat. Men hur lätt är det, på svenska?

"Here, at the end of all things"
Men
detta innebär inte att jag inte kan använda mig av det svenska språket på ett intressant och roligt vis
tanken med detta inlägg var mer att få klaga lite
och sedan komma fram till något jag gjort för länge sedan: Jag vill lära mig alla ord och uttryck på svenska som finns. Eller så långt det går, och med sån bredd att det blir roligare att prata och skriva på detta språk. En idé är att använda sig av gamla ord och meningar, som "nåväl", "För övrigt" (som, för övrigt, inte är så gammalt, men hur ofta används det?) och "mor och far". Jag älskar det.

Nog om det
lägenhetsvisning imorgon
hoppas vi får den

god natt
god natt till bland annat finland

kram