tomhet

ljuset skapade skuggor, stora men ensamma
utan liv
skuggor som tar liv mer än ger
ljuset förflyttades, ändrades och lekte med världen
men färgerna var desamma

Tiden
tider
förflöt utan att den kalla, döda planeten ändrade utseende
här fanns inget som kunde terraforma det
inget som kunde bygga något, skapa saker
skapa rörelse

vart jag än kom kände jag igen mig
allt såg likadant ut, överallt

överallt fanns allt, och samtidigt inget
här fanns bara den röda solen
bergen
skuggorna
mörker

och jag

Minnen

Jag läste just en väns blogg
hon funderar över minnen, minnen man inte minns
så att säga
minnen som visserligen finns till, men de är bortglömda
är de då fortfarande minnen? Om man inte minns dem?

Jag har mycket sådant
eller saknar rättare sagt
saknar minnen jag borde ha

När folk berättar glatt
eller sorgligt
om sin barndom, i detalj, med morfarsträffar och midsommarfirandedansruntstången, glassbåtar och röda-vita-rosen
så minns jag väldigt
väldigt
lite
Jag har detaljer, små fragment som satt sig av någon anledning
en sak här, en sak där, ett namn, kanske ett ansikte
men jag kan inte fylla i luckorna
jag minns heller aldrig tidpunkter, eller ens årtal
jag kan ju knappt säga när min mor gick bort, och då var det så sent som -06 (det har jag varit tvungen att kolla upp för att vara säker)
hur ska jag då minnas hur gammal jag var när jag tappade första tanden?
Har jag ens gjort det? Inte vad jag minns.

Jag minns Transformers och He-Man, pannan i bordskanten-till-sjukhuset-plåstra-om, fällkniv i ettan som fröken beslagtog (jag säger "i ettan" men menar i själva verket "när jag och mina föräldrar bodde på behandlingshem för alkoholister under ett år, och jag hann börja ettan där", det är det jag minns), min portugisiska bästa vän Daddie som var livrädd för min katt, en turkos Citroën, smygpussande med flicka i tält, plockande och säljande av solrosor, träskor, Action Force, Pricken, min Musse Pigg-tröja, att bli retad i skolan, disco, klubbor, hockeybilder

jag minns en del saker
men mest separerat från allt annat
för sig självt
på egna ben
ibland kommer det in detaljer som skapar sammanhang och bygger upp en bild av en värld jag måste levt i
men oftast är det lite blankt.
Hur mådde jag? Ingen aning. Vad tänkte jag om något alls? Ingen aning. Hade jag kul? Kanske? När folk brukar minnas barndomen som fin, eller ibland dålig, minns jag den bara delvis
och inte med en känsla, bara med detaljer
Som att betrakta en tavla och bara se färgen på hatten, formen på bordet och antalet stjärnor på himlen, men helt missa misären eller kärleken tavlan i sig förmedlar.

Jag vet inte om jag lider av detta idag
mest troligt inte jättemycket
men kanske lite? Kanske jag hade varit lite gladare om jag vetat om jag varit glad förr?
Jag är visserligen glad nu
men gladare
mer tillfreds
kunna blicka tillbaka och le åt det jag ser, mer än nu

nåväl

kram

insikten

insikt kröp allt närmare
vikten från en miljon världar, en miljon galaxer
verkligheten flöt samman med drömmen
vävdes samman och separerades i det oändliga
verkligheten var en dröm, och drömmen var verklig
och i båda
var jag ensam

jag föll till marken
och där, på mina bara knän
började jag gråta

vaknandet

Jag öppnade ögonen

ljuset förblindade ögonen, gjorde allting suddigt och oskarpt
tid förflöt innan ögonen anpassat sig, innan världen växte fram ur skuggorna
men inget var bekant
inte alls

Landskapet runt omkring hade en märklig ton över sig, nästan färglös
berg, överallt, mörkbruna och stora, sträckte sig vart man än såg
blåste det? sand for upp och dammade här och var
det var som en sjö av sand, men det var ingen vanlig sand, inte som jag minns den
ögonen hade vant sig mer nu, och upptäckte att världen var brun, grå
och röd
tittade upp och såg källan till det röda, solen
liten och kall låg den över planeten

kall?
det var inte kallt, men inte heller varmt
vart var jag? vad har hänt?
jag tittade ner på mina händer
och upptäckte att de var av stål

en robot
en robot, det var jag

Bibliotek och det fina livet

Just nu sitter jag på Örebro Stadsbibliotek
dricker kaffe, har ätit en macka, lyssnar på bra musik, skriver lite här, kikar på bilder jag tagit och skjuter upp lite skolarbeten för att få njuta av denna stund lite.
det är fint just nu

Sitter och pratar lite med Malin om könsord och att skratta
könsord är bra saker, om man inte använder dem som svordom
att istället för "Fan!" bara säga "Kuken i fittan"
det är vulgärt, jag vet
men hur seriöst låter det?
"kuken i fittan"
det är för långt för att vara en bra svordom
och man kan liksom inte ta sig själv på allvar när man säger så
och således blir man lite glad när man kommer på hur fånigt det låter att säga

uttrycket har jag fått från Markus
Han är ett geni utan att veta om det, i många avseenden

jag har lite funderingar på att börja skriva igen
alltså inte skriva ner ord bara, det gör jag ju precis nu
utan skriva skönlitterärt
eller så skönlitterärt det blir när man mer eller mindre medvetet skriver självbiografiskt
har jag tid för sånt?
Kenneth måste ju få en fortsättning
och jag har flera andra idéer jag måste få ner i ord
rymdäventyr
kärlek
möten mellan människor
och andra så där koola saker

räknas en tredje kopp kaffe fortfarande som påtår?

ibland önskar jag att jag var yngre än jag är
inte att jag var jag som 17-åring, utan att jag var jag nu
bara yngre
så jag hade kunnat tagit vara på allt jag nu velat ha gjort, eller kunnat
dessa tankar kommer inte ofta, för jag trivs mycket bra med den jag är och det jag sysslar med
men ibland känns det så
varför vågade jag inte gå något bättre i gymnasiet?
varför lärde jag mig inte skate tidigare?
varför slutade jag med gitarr?
varför
ja, och så fortsätter det
tills jag kommer på att jag är fånig
jag har ju hela världen till mitt förfogande ändå
livet i en hand, kan man säga
att tänka att saker hade varit bättre än de är om man gjort annorlunda är i sig själv fel
för hur vet jag vad som hänt om jag gjort saker annorlunda?
Jag vågar nog påstå att de bästa sakerna redan har hänt, och händer fortfarande
och kommer hända
nu i detta liv, i denna värld
så jag kan inte gjort något fel, något som inte slutligen gjorde bra saker för mig

tänk va
man är med om skit och gör dåliga saker, upplever hemska tillfällen
bara för att lära sig av allt och bli en bra person
ha ett gott liv med fina vänner, intressanta möten och en underbar framtid

jag vågar påstå att jag tror på energi
en energi som finns överallt, som håller allt samman
inte en gud, inte ett högre väsen
bara en energi
livet
världen i sig
vi är alla en del av den

nu kom jag av mig i flumtankar
men det gör inget, flum är bra

kram
(puss)

Stället och sakerna

Nu är man alltså på plats
hemmastadd
rotad, så att säga

lägenheten ser faktiskt ut mer som en lägenhet än man kan vänta sig efter bara några dagar och ingen som helst inredningsbudget
mysigt, öppet, luftigt, ljust, inspirerande
jag gillar det
typ, bäst hittills tror jag bestämt
ja
bestämt

och, det var stället
sakerna då?
jo, det visar sig att Matematik C-kurs inte alls är så enkelt
eller
okej
rättelse
jag suger på Matematik C-kurs
jag suger nog på Matematik B-kurs också för den delen, verkar det som
jag minns ingenting, verkligen inget alls. Någon får gärna sträcka ut en hjälpande hand
eller arm
för det här kommer aldrig gå, när jag dessutom börjar med att ligga lååångt efter
skit

Det har inte hänt så mycket idag, som vanligt
men idag har ändå varit en spännande dag, en annorlunda dag på något sätt
i den nya lägenheten, det nya hemmet, känner jag mig fri och hemma
inte ens dödens studier kan få mig opeppad

kanske det här är stället jag lär mig måla?
kanske det här är stället jag hittar tillbaka till fotograferande?
kanske det här är stället jag börjar skriva igen?
kanske det här är stället jag är stället istället
va?
stället i stället

nu är det dricka kaffe och äta kaka
det du

(kram)