Minnen

Jag läste just en väns blogg
hon funderar över minnen, minnen man inte minns
så att säga
minnen som visserligen finns till, men de är bortglömda
är de då fortfarande minnen? Om man inte minns dem?

Jag har mycket sådant
eller saknar rättare sagt
saknar minnen jag borde ha

När folk berättar glatt
eller sorgligt
om sin barndom, i detalj, med morfarsträffar och midsommarfirandedansruntstången, glassbåtar och röda-vita-rosen
så minns jag väldigt
väldigt
lite
Jag har detaljer, små fragment som satt sig av någon anledning
en sak här, en sak där, ett namn, kanske ett ansikte
men jag kan inte fylla i luckorna
jag minns heller aldrig tidpunkter, eller ens årtal
jag kan ju knappt säga när min mor gick bort, och då var det så sent som -06 (det har jag varit tvungen att kolla upp för att vara säker)
hur ska jag då minnas hur gammal jag var när jag tappade första tanden?
Har jag ens gjort det? Inte vad jag minns.

Jag minns Transformers och He-Man, pannan i bordskanten-till-sjukhuset-plåstra-om, fällkniv i ettan som fröken beslagtog (jag säger "i ettan" men menar i själva verket "när jag och mina föräldrar bodde på behandlingshem för alkoholister under ett år, och jag hann börja ettan där", det är det jag minns), min portugisiska bästa vän Daddie som var livrädd för min katt, en turkos Citroën, smygpussande med flicka i tält, plockande och säljande av solrosor, träskor, Action Force, Pricken, min Musse Pigg-tröja, att bli retad i skolan, disco, klubbor, hockeybilder

jag minns en del saker
men mest separerat från allt annat
för sig självt
på egna ben
ibland kommer det in detaljer som skapar sammanhang och bygger upp en bild av en värld jag måste levt i
men oftast är det lite blankt.
Hur mådde jag? Ingen aning. Vad tänkte jag om något alls? Ingen aning. Hade jag kul? Kanske? När folk brukar minnas barndomen som fin, eller ibland dålig, minns jag den bara delvis
och inte med en känsla, bara med detaljer
Som att betrakta en tavla och bara se färgen på hatten, formen på bordet och antalet stjärnor på himlen, men helt missa misären eller kärleken tavlan i sig förmedlar.

Jag vet inte om jag lider av detta idag
mest troligt inte jättemycket
men kanske lite? Kanske jag hade varit lite gladare om jag vetat om jag varit glad förr?
Jag är visserligen glad nu
men gladare
mer tillfreds
kunna blicka tillbaka och le åt det jag ser, mer än nu

nåväl

kram