en enkel liten novell

jag har varit lite kreativ för en gångs skull
för första gången på kanske två år har jag skrivit annat än meningslöst dravvel

vilket i och för sig en novell också är, men det är lite roligare dravvel i alla fall

här är den vilket fall: http://thissilencekeepsmebreathing.net/kenneth.doc

Dag 2 på komvux

Har nu skrivit en fyra sidor lång novell och jag känner mig rätt nöjd. Kenneth handlar det om, det är allt jag säger.

Sitter alltså återigen på komvux.
Killen med ansiktsuttrycket är här idag igen, det är lite kul. Jag gillar detaljer med folk, oavsett om de är roliga, fula, snygga, söta, spexiga eller vad det kan vara. Allt som gör en människa till mer än bara en anonym kropp.

För övrigt så är det en asiatisk tjej jag fastnat lite för. Inte på det sättet så klart, men hon ser intressant ut, rätt söt (kan vara bara jag som tycker, vilket också känns lite bra) och hon påminner om någon jag sett i någon film. Battle Royale kanske? Jag vet inte, men hon har ett bekant utseende, mer än bara som asiat.
Jag tycker mig se att hon ser japansk ut, men vad vet en obevandrad västerlänning som jag egentligen? Hon har hur som helst väldigt softa kläder, rätt speciella och skitsnygga. Jag borde se om hon pratar svenska (det är inte säkert, jag har sett henne plugga Svenska för Invandrare, sfi, så hon kanske inte är så bra på det), och säga att hon ser soft ut. Bara så där.

I övrigt är det franska som gäller snart, vilket jag inte alls är så sugen på. Det kan vara så att jag börjat avsky det språket. I alla fall tisdagar och torsdagar.

Nu ska jag plugga lite

--
Del 2.

Har inte hunnit plugga än (skrev det första för kanske tio minuter sedan). Dricker återigen kaffe och betraktar folk.
Det visar sig att flertalet av de människor jag tittar på följer ett mönster: De tittar på varandra, antingen i ögonen eller på munnen, medan de lyssnar när den andra personen pratar, men så fort det är deras tur så vänder de bort blicken, tittar ut i tomma intet eller kanske ut genom ett fönster. Varför gör de det?

Ja får lite känslan att det är det här muntlig-presentation-syndromet: Man måste hålla händerna sysselsatta med något, oavsett vad det är. En penna, ett papper, fingra på andra handen osv. Det kanske är så att det är jobbigt att titta på någon medans man pratar så man fokuserar så hårt på att titta på något annat.

Eller så måste de tänka medan de pratar hela tiden, vilket också känns tragiskt. Är det man säger verkligen värt något om man inte för en sekund kan se den andra i ögonen och säga det?

trist
nu ska jag nog dock plugga lite. Återigen.

Återigen

Nu var det ett tag sedan jag skrev sist. Har haft mycket att göra.
Fullt upp rent av.
Det har jag visserligen fortfarande, men jag låter mig ta lite tid åt att skriva ner mina reflektioner och tankar en stund, och inte bara rada upp vad Genghis Khan tog sig för.
SÅ intressant är han inte.

Just nu sitter jag på komvux, i cafeterian, och skriver, dricker kaffe och tittar på relativt anonyma människor.
Det är just nu sex personer i mitt synfält. Den enda jag egentligen lägger märke till är en kille (jag vill kalla honom karl, då han säkerligen är äldre än mig, men han ser ut som en liten kille i ansiktet) jag fastnat med blicken på.
Han är inte mer speciell än i ett globalt, alla-är-unika-sammanhang, men han ser rätt rolig ut. Hans ansikts uttryck alltså konstant en blandning av att äta något surt, att kisa med ögonen för blåst och att lyfta på ögonbrynen. Så ser han ut hela tiden, förutom att han då tittar så klart. Men han ser hela tiden förvånad och liksom i blåst ut. Det ser hur kul ut som helst, och jag började nästan skratta högt när jag upptäckte det.

Detta är så klart inget elakt menat, han är ju inte ful på något sätt. Han är kanske inte snygg heller, men det hör inte hit. Han ser bara väldigt rolig ut.

En annan sådan person klev innanför skolans dörrar igår eftermiddag innan jag skulle gå härifrån.
Hon kliver in och ser ut att precis när hon öppnat dörren helt glömt bort vart hon var eller vad hon kan tänkas ha haft för mål med att vara där hon nu befann sig. Utöver mig var det tomt i cafeterian, och hon tittar liksom nästan förbi mig, bara lite hastigt, innan hon fortsätter se helt vilsen och förvånad ut, går långsamt in i skolan, medan hon tittar runt sig lite försiktigt.
Jag ville gå fram och fråga om hon behövde hjälp, men jag lät henne leva i sin värld ett tag till.

Vill inte störa ordningen, vara lite mer som en dokumentärfilmare än aktör.


Nu ska jag återgå till studierna, det kan hända att jag uppdaterar igen senare.

Nördigt

Sitter nu med tösen i vardagsrummet, med varsin laptop i knät. Här sitter vi alltså och nördar. Tänk om folk såg oss, de skulle tro att vi inte hade ett speciellt roligt förhållande.
Det har vi.
Det är något speciellt att kunna sitta så här och fortfarande trivas, att sitta så här och liksom bara vara. Vi pratar så klart också, men det är inte det som är det väsentliga här, utan det faktum att vi inte absolut måste det. Vi måste inte konversera eller ens egentligen umgås...för att umgås.

Detta är trevligt
men nu vill jag dock ta bilen och handla lite, vilket garanterat kommer mötas av protester.
Jag ska lyckas

Förresten

jag glömde nämna det
jag har tagit körkort idag

var och fikade på ett ställe här i stan där de känner igen oss rätt bra
så kommer en av tjejerna som jobbar där, Angelica, till mig med en chokladboll på ett fat med serpentiner och säger "grattis till körkortet.." med ett sött leende och går därifrån.

Det var nästan bäst idag

Nykterist

Vad är motsatsen?
Till nykterist alltså, vad är motsatsen?
Finns det ett ord ens?
Antingen så dricker man, eller så är man nykterist.
Lite konstigt, är det inte?

Jag tycker nämligen att avsaknaden av ord för att vara en alkoholdrickare (för det är inte det vedertagna begreppet, även om jag nu slängde till med det. Inte är alkohol-konsument heller ett bra ord, då det inte talar om att man dricker alkohol, utan konsumerar, alltså köper.) känns lite skrämmande och dåligt.

Så här tänker jag:
När det bara finns ett ord, eller ett uttryck, för att inte dricka, så känns det direkt som att det är lite onormalt. Som att drickande är norm, och är man inte norm så måste man vara nykterist.
Faktum är ju att det faktiskt dricks mer än inte i detta land, och tror jag, i världen.
Så för att kunna sätta en stämpel på de få som inte gör det så kommer man på ordet nykterist.
Dricker man FÖR mycket å andra sidan, då är man alkoholist. Men vad heter det då om man dricker "normalt" som det nu heter?
Då jag känner att jag inte vill vara med på detta, och inte tycker att alkoholintag bör vara norm, så vill jag komma på ett ord för detta, för att kunna säga "jahaa, du dricker du? Du är alltså en ... ?", som kontrar det allt för vanliga "Aah, du dricker inte? Du är nykterist?", vilket ofta följs av "varför dricker du inte?".

Ordet jag kommer ta fram (för jag har inte kommit på det än) ska liksom bara vara av kategorisk innebörd, för att kunna kontra och ta tillbaka lite mark från "nykteristerna".

mitt val att använda "nykteristerna" istället för nykteristerna, beror helt sonika på att jag inte heller tycker att man som icke-alkoholintagare automatiskt är nykterist.
Nykterist för mig är att aktivt välja bort alkohol av någon anledning, att man tar någon slags ställning. Att inte dricka det för att det inte är gott gör en inte till nykterist, utan helt enkelt bara till en som inte dricker alkohol. Som att man inte dricker Oboy'.
Lite på samma sätt ser jag även vegetarianismen, det måste vara ett medvetet val och ett ställningstagande, annars äter man bara inte kött.

Är ni med mig?
Ska verkligen supande och alkohol få vara norm, och nykterism något märkligt och ovanligt?

Nej, nog med gnällande från min sida.
Jag är egentligen både glad och spexig, ni skulle se mig

Varm dag och kallt kaffe

Ja
åh, ja
solen skiner ju faktiskt nu
äntligen
det var på tiden känner jag, kanske till och med lite sent rent av?
men
nu är den trots allt här, det tackar vi för
tack
bort med vinterångest och nedstämdhet, fram med glädje, is-/mjukglass och att bli förälskad i alla igen

Det är för övrigt lite bortglömt och "fel" tror jag, det är uppfattningen jag fått. Jag blir liksom alltid kär i folk lite då och då, bara sådär för en sekund eller två, bara för att livet är vackert. Det spelar ingen roll egentligen om det är en kille eller tjej, eller rent av ett par (fast ska sanningen fram så är det nog oftast tjejer), jag blir bara lite förälskad i livet och det vackra med alla och allt.

Nu skiner som sagt solen
och då kommer sånt här extra starkt och fort
det ska bli kul att gå ut och le mot folk, och känna den där värmen man alltid känner när allt bara är harmoni
och man glömmer bort allt jobbigt och tungt

Är inte livet, egentligen, rätt vackert och fint?

För att vara lite mindre flummig och något realistisk
rent av ta ned mig själv på jorden, if you will
så är mitt kaffe kallt nu.
Det är inget större nederlag, det finns nog mer att hämta, men det är ändock ett faktum och innebär att inte ALLT är toppen idag

jag vet, det var lamt, men jag måste klämma in något för att inte spricka och kyssa datorn
jag tror bestämt att jag ska tvinga Carro att gå hand i hand med mig ner på stan, kanske ska vi vissla?
ja
vissla ska vi

Någon som har lust att följa med mig till kanske Göteborg, eller Malmö, och fota någon dag? Fotografera och dokumentera, människor och mänskliga kontakter, närhet och distans, kärlek och ilska, allt som råkar finnas där för tillfället.
Det skulle vara kul.

Nu, kaffe och sällskap

Bara för att jag är på bra humör så ska jag skapa en sån där lista som alla har, med skillnaden att min är skapad på fri hand, och alltså inte ctrl-c, ctrl-v :ad

Here goes:

Dagens låt: Tingsek - World Of Its Own
Dagens humör: lycka och kär
Dagens smak: kaffe och läppar, förhoppningsvis isglass och läsk
Dagens lukt: grusig asfalt
Dagens tips: bjud någon på en fika, gärna en främling
Dagens vilja: att bli bjuden på en fika av någon, gärna en främling
Dagens tanke: borde det inte alla må lite bättre idag?

Nu så

Nu tänkte jag för en gångs skulle skriva lite här när jag är på bra humör
får se hur det går
speedskriva en dikt kanske?

naturligtvis
om naturen är vis
och det är en självklarhet
vilket ordet antyder
varför är då inte människan
som en del av naturen
vis?

Vad var det där nu då? Skitsamma.
Kaffe och the knife är inte en helt dålig start på dagen känner jag
planerar en promenad med min bror Johan idag
prata lite, kanske lösa en och annan livsfråga
och så vidare

nu var jag nära att spotta ut kaffet på datorn
inte för att jag såg något skrämmande
eller för att någon kittlade mig
utan för att tanken slog mig, och det var nära att bli en spontan tvångshandling
läskigt, och mycket roande nu när jag inte gjorde det

Vad bjuder helgen på? Någon som har lust att styra något?
Här i stan (Lidköping) tycks alkohol vara det enda man kan syssla med
vilket gör min nykterhet lite till ett gissel
Alla super verkligen, och alla super mycket
det känns rätt tragiskt och tråkigt
som att dessa människor inte ser något annat att göra
någon annan utväg liksom
Det finns ju rätt mycket ensamt folk
och alkoholen är väl deras frigörare
synd när det enda som behövs var att komma fram till mig och säga hej

idag ska jag nog bjuda någon på kaffe, om jag vågar

Påverkan

det är lustigt hur mycket allt påverkar allt

jag kör på trafikskolan, det går inte bra
blir på
dåligt
humör
går till komvux för att ta en kaffe och kanske bli gladare
möter folk och försöker göra det jag alltid gör, nämligen se dem i ögonen och le
men det är svårt, när mina ögon inte ler
så jag ser nästan hur de blir lite på
dåligt
humör
det gör mig ytterligare lite ledsnare då jag egentligen bara vill göra folk och naturen bra och glad
inte sprida denna negativa energi
dricker kaffe och läser en bok, men känner mig inte alls särskilt harmonisk
återigen dags för trafikskola, "lilla uppkörningen", får massa anmärkningar, som vid tillfället känns alldeles för tungt för att jag ska klara uppkörningen nästa vecka
går därifrån, försöker få tag i Carro och se om jag ska hem eller stanna på stan
ringer 8 gånger på mobilen och 7 hem
inget svar
jag går hem, möter fler människor och ger mitt falska leende
kommer hem till ett tomt och ostädat hem, och jag vet att jag borde gjort något åt det
sätter mig här och lyssnar på Two Gallants - Waves of Grain som får mig att nästan gråta även när jag är på det bästa av humör
tilläggas ska att det småregnat hela tiden

jag är väldigt sällan riktigt nere, det varar oftast någon minut, högst en timme
nu har det dock varit hela dagen

skitdag
ge mig en kram och en kopp te, säg att allt är bra och att jag är en fin människa

Dagen som en brustablett

Ja
nu ska vi se
vad har denna dag haft att erbjuda?
Jo:

ett för stort religionsprov som inte alls var roligt
nej, inte roligt
lite fotograferande
upptäckte hur lite film jag har till kameran kvar, och hur otroligt lite pengar jag har att köpa mörkrumsutrustning så jag ens kan framkalla resultatet av mitt fotograferande
tröstade mig med en fototidning
som vidare förde mig längre ifrån mörkrummet
socialt umgänge med två töser och en pojk
för mycket kaffe och dyr men god macka (ost)
för många klädbutiker, med för lite killkläder
en stor variation av sura blickar och söta leenden
god mat och halvstädat hem

Så vad bjuder återstoden av dagen på?
Jo, nämligen:

just nu, M.I.A. och Civilization IV
eufori över att ovanstående kombo är oslagbar och för fin för att återberättas med ord
umgänge med fyra töser och två pojkar (plus jag), följt av bowling med de samma
möjligen något mer kul, inget bestämt än

Slut på listandet
Vårkänslor idag, solen sken och folk var lite gladare än vanligt
tycktes det vilket fall
det kan ju varit mitt eget humör som spelade mig ett spratt
jag vill då tro att folk var gladare och log mer än vanligt
det tänker jag tro.
Utöver detta så märker jag blir mer kär när vädret och årstiden blir softare
kär i allt och alla, i största allmänhet
det är något vackert över allt, liksom
något jag bara vill ta del av, och dela med av
mysigt, bjud på en kaffe eller ge mig en kram så är lyckan gjord

Nu: Fortsatt spelande och lyssnande

jag är nog lite mesig och låter alla som läser detta känna att de får en kram och ett leende